Fristående muslimska skolor, en mänsklig rättighet eller ett demokratiskt dilemma?

HANNA GADBAN OM SKOLAN.
Utgör etableringen av fristående muslimska skolor en mänsklig rättighet eller är den en maktutövning som genomförs gentemot barn? Vilket perspektiv är det som egentligen tas i beaktande, är det barnets perspektiv, eller föräldrarnas? Och hur kan faktorer som handlar om etnicitet, kön, religion och klass leda till att en hel grupp barn underordnas, utan att samhället reagerar?

Etableringen av fristående muslimska skolor är en konsekvens av den politiska katalysator som nyliberal ideologi och ideologi kopplad till mänskliga rättigheter, där man tycks ha rätt till trosfrihet och att uppfostra sina barn i enlighet med sin tro och övertygelse. Men jag hör gång på gång att skolinspektörerna riktar stark kritik mot många verksamma muslimska skolor, där man tvingat några av dessa att stängas, medan andra omprövar sin rättighet att fortsätta bedriva sin verksamhet, trots den skarpa kritiken! Men på vilka grunder bygger kritiken? Och varför tas denna kritik inte i beaktande? Istället ökar dessa skolor så drastiskt i antal att man beräknar att det finns mer än 117 muslimska skolor över hela landet. Söker man på nätet så kan man utläsa att skolinspektionens kritik bygger på att muslimska skolors arbetsplan har inslag som strider mot skollagen, bland annat angående att ha obligatorisk bön i moskén. Kritiken handlar även om en kulturkrock, anställning av obehöriga lärare, lärare som är fysiskt hårdhänta mot elever, pojkar som kränker flickor i skolan utan att pedagogerna vidtar åtgärder och att betygssättningen i hög grad gynnar pojkarna.

Läroplanens krav på saklighet och allsidighet kan därför innebära en värdekonflikt för dessa skolor. Jag vill veta hur idrottsundervisningen fungerar, har eleverna av båda könen gemensamma lektioner? Jag vill veta hur sexualundervisningen fungerar! Undervisar man eleverna enbart utifrån ett islamiskt -religiöst perspektiv? Och vad gör man på musiklektionerna och i religionsundervisningen egentligen? Vi måste granska dessa skolor för att få veta om alla elever får en likvärdig undervisning i Sverige! Jag anser att det är oerhört viktigt att undersöka hur dessa skolor hanterar dilemmat med att å ena sidan befrämja det islamiska kulturarvet och å andra sidan integrera eleverna i det svenska samhället. Det är även viktigt att diskutera huruvida dessa skolor utgör en valfri rättighet eller, tvärtom, ett indirekt introducerande av barn till en odemokratisk doktrin.

Jämställdhet är bland de framträdande termer som man kan utläsa i den svenska läroplanen. Hur tillämpas jämställdheten i muslimska skolor om flickor reduceras till sitt kön och underordnas pojkarna? Är inte det en implicit doktrin när barns valfrihet stryps då dessa skolor väljer åt barnen vilka världsbilder som gäller? I muslimska skolor finns det ett bönerum där eleverna sitter uppdelade i två grupper, pojkar sitter längst fram och flickor med sina slöjor längst bak. Vad signalerar detta? Hur kan vi nå intentionen att ha jämlika skolor i Sverige om sådana skolor inte arbetar i enlighet med läroplanen och de styrdokument som gäller jämställdheten?

Vi talar om att alla skall integreras i detta samhälle, men i praktiken gör vi motsatsen! Vi tillåter muslimska föräldrar att isolera sina barn i skolor vars syfte och mål står i kontrast till skollagen och styrdokumenten och VI kallar det för en mänsklig rättighet! Vi befäster segregationen genom att låta muslimska barn redan som små tillskrivas en religiöst exkluderande identitet, men därigenom förlorar de interaktionen med andra kulturer, livsstilar och värderingar som de skulle ha fått i den kommunala skolan. I deras tillvaro sker sorgligen inget kulturmöte, inte heller en sammansmältning av olika kulturer. Vi sviker dessa barn om vi inte reagerar!

Jag kritiserar den godtyckliga skollagen där man å ena sidan poängterar att undervisningen i svenska skolor ska vara icke-konfessionell men samtidigt betonar man att skolan har rätt till ”en konfessionell inriktning så länge det inte utestänger någon eller inverkar på undervisningen” (http://www.skolverket.se/lagar-och-regler/skollagen-och-andralagar). Enligt min tolkning innebär detta ett dilemma! Skollagen bör vara tydligare, vi vill inte ha en skollag som sänder ett dubbelt budskap! Det kan vara på sin plats att också notera att Europakonventionen som ger föräldrarna rätt att placera sina barn i skolor som undervisar enligt deras egen religiösa övertygelse används som argument i detta sammanhang. Märkligt nog förbiser man det faktum att FN:s Barnkonvention värnar om att barn har rätt att slippa religiös indoktrinering.

I samband med kravallerna i förorterna nattvandrade jag med några aktivister i förorten Akalla som ligger nordväst om Stockholm. Under vandringen gick jag förbi en nedlagd kommunal skola som lagts ned på grund av en sliten och ohälsosam lokal. Efter bara ett par veckor blev den slitna lokalen en ny muslimsk skola som rekryterade många nya muslimska elever. Har politikerna i Akalla en rimlig förklaring till detta? Utgör en segregerad skola en lösning för en redan segregerad förort? Är det bara jag som ser på problemet med allvar? Eller finns det flera oroliga medborgare?

källa

http://www.newsmill.se/artikel/2013/06/02/frist-ende-muslimska-skolor-en-m-nsklig-r-ttighet-eller-ett-demokratiskt-dilemma

Hanna Gadban (