Man måste kunna anamma de dominerande sociala koderna för att ha möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter och etablera goda kontakter med kollegor, kunder och vänner.

HANNA GADBAN OCH BAHAREH MOHAMMADI ANDERSSON.

Vilket Sverige vill du leva i, broder Aziz?.

källa http://www.newsmill.se

Först vill vi gratulera Nima Dervish för den artikel som han har skrivit till vår kära bror Amanj Aziz! Artikeln upplevde vi liberala, muslimer och feminister som en känsla av ”You made my day”. Nima har fångat Amanj i sin egen fälla och visat att rätten till den egna kroppen har ett otroligt större sammanhang inklusive frågor om kvinnors liv.

 

Broder Amanj Aziz! Vi tycks tillhöra en ständigt omdebatterad religion vars utövare aldrig varit ense om dess tolkningar, normer, praktiker och ideologier. Din artikel ”Att vägra skaka hand är att få bestämma över sin egen kropp”, från den 31/5 i SVT Debatt, var en stor besvikelse för oss muslimska feminister, men även för alla som står för mänskliga rättigheter och kämpar för ett jämsällt samhälle som motverkar könskillnader, könssegregation och befriar kvinnor från det kulturella, religiösa och patriarkala mörkret!

 

Det är oroväckande när du, i ditt försök framför så vackert att en man har rätt att bestämma över sin egen kropp och reducerar denna rättighet till att innefatta enbart praktiserande muslimska män. Ditt argument faller platt och därför förlorar sin trovärdighet! Ditt resonemang faller också där du håller tyst om att du skakar hand med män men inte med kvinnor. Är vi kanske av ”lägre ras” eller ”orena” eller tror du att vi är bara ute efter din ”manliga charm”?

 

Men vad säger du annars, broder, om muslimska kvinnor som vill, såsom du antyder, bestämma över sin kropp, sitt liv och sitt sätt att vara? Vad säger du, broder, om muslimska kvinnor som stenas till döds bara för att de använder sig av ”rätten att bestämma över sin kropp”! Och vad säger du, broder, om muslimska homosexuella män som inte ens vågar erkänna sin sexuella läggning av rädsla för att få leva i skam resten av livet eller avrättas i värsta fall? Vad säger du om att tiotusentals unga invandrarkvinnor inte kan vara säkra på att de får bestämma över sina kärleksrelationer, i Sverige!

 

Tycker du att alla dessa personer, barn och ungdomar, också har rätt att bestämma över sina kroppar eller inkluderar din toleranshorisont enbart de män som av kulturella - religiösa skäl vägrar att skaka kvinnors händer? Vi har inte hört dig att säga något att flickor har rätt till sin oskuld oberoende av äktenskap och pojkar skulle ha rätt till sin egen förhud på sin egen snopp. Hur kommer det sig att du är tyst på alla dessa punkter när det gäller rätten till den egna kroppen, som ofta är en fråga om liv och död, och inte bara en liten fråga om en formell liten handskakning.

 

 Vår kära bror i Islam, du sitter fortfarande kvar i den medeltida tolkningen av vår religion och ditt tänkande bygger på könsapartheids principer från nomad och slavsamhällens tider. Varför förklarar du inte själva motivet bakom din kategoriska vägran att skaka hand med det andra könet? I våra ögon utgör din tolkning en könssegregation som vi muslimska feminister och alla andra demokratiska människor bör bekämpa!

 

Vet du, kära bror Aziz, det är ett huvudlöst krav som du ställer på mångkulturalismen! Ett krav som varken Sverige eller svenskarna bör tolerera! Du kräver en ”normomstrukturering” av det svenska samhället och dessutom befäster du ett ”vi och dom” tänkande. Du skriver ”Det är statens uppgift att genom dess myndigheter och institutioner ge människor som lever i Sverige samma möjligheter i samhället. Lika innebär inte alltid rättvist. Att tvingas anamma varandras kultur och seder är likväl totalitärt.” Du medger att människor skall leva i olika civilsamhällen vid sidan av det gemensamma samhället och DU kallar det för en mänsklig rättighet. Sverige bör inte radera sitt kulturarv, sina demokratiska normer och värderingar och acceptera kulturyttringar som kränker de grundläggande demokratiska värderingarna bara för att bevisa att det är ett mångkulturellt samhälle man lever i. Varken ”normomstrukturering”, isolering eller ett ”vi och dom” tänkande gynnar mångkulturalitet. Vi anser snarare att alla skall acceptera demokrati och jämställdhet och alla tjejer skall ha lika rättigheter också oberoende av kulturer och religioner. Vi skall ha våra kulturer och religioner kvar men vi invandrarvinnor skall inte heller ha mindre rättigheter än svenska kvinnor, som det är idag.

 

 Du skriver bland annat ”Dessa mänskliga rättigheter ska beaktas i alla aspekter av samhället. Att ha samma möjlighet till den svenska arbetsmarknaden, att inte riskera att bli diskriminerad eller att möta ett samhälle som inte ihärdigt förväntar sig att människor som definieras som invandrare ska vara ständigt tacksamma”! Du får tycka att man, som invandrare, inte behöver vara tacksam, men man måste kunna anamma de dominerande sociala koderna för att ha möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter och etablera goda kontakter med kollegor, kunder och vänner. I stället kräver du att majoritetssamhället per automatik skall tillägna sig dina, för det okända, religiösa moralkodex som kränker kvinnor, medan du inte är intresserad av ditt nya lands sociala koder över huvud taget!

 

Sist men inte minst, hur tror du svenskarna kommer att bemötas om de åker ner till våra länder? Ska ”mörka människor” automatiskt anamma ”vita människors klädstil, traditioner och kulturella koder? Ska en ”vit man” bemötas med förståelse om han tar någon ”mörk kvinna” i handen och söker ögonkontakt när han talar med henne? Ha en dos självdistans innan du riktar din kritik mot ett samhälle som i grunden inte vill mer än det universella kravet att man tar seden dit man kommer och respekterar först och främst samma demokratiska rättigheter som alla i det här landet har. Är det för mycket begärt?

 

Vi tackar däremot Erik Ullenhag vår integrationsminister som äntligen uttalade sig så här: ”En arbetsgivare ska kunna ställa krav på att en anställd hälsar på både kvinnor och män”. Tack kära ministern, det var verkligen åt rätt håll och det  skulle låta ännu bättre om du vågade säga så här: iSverige kan jag, som integrationsminister, förvänta mig att ingen börjar bygga könssegregerande kulturer i vårt land och isolera sig bakom sådana praktiker som diskriminerar kvinnor; må det gälla handskakning, könssegregerade undervisningsformer, oskuldsterror mot flickor, könsstympning eller barngifte”.

 

Men nu vill vi hoppas att vår snälla minister sätter igång en politik fyllt med jämställdhetsdialogerspeciellt riktade till våra könssegregerade manliga enklaver där männen samlar sig i sina manliga föreningar och sitter på torgen och utvisar oss kvinnor från kaféerna, här i Sverige år 2013! Ministern har våra förslag på sitt bord, nu är det visserligen tolv år för sent, om vi räknar från Fadimes dagar, men som bekant; bättre sent än aldrig.

Hanna Gadban och Bahareh Mohammadi Andersson