Jag vill kasta ljus över de som lever i skuggan av samhället medan politikerna stolt talar om det mångkulturella Sverige. Våra flickor är fångna i en medeltida, kollektiv och stenhård kultur, medan våra politiker lyckönskar sig till den lyckade integrationspolitiken/…

HANNA GADBAN OM INTEGRATION

Alla flickor har inte rätt att själva välja pojkvän

Jag vill kasta ljus över de som lever i skuggan av samhället medan politikerna stolt talar om det mångkulturella Sverige. Våra flickor är fångna i en medeltida, kollektiv och stenhård kultur, medan våra politiker lyckönskar sig till den lyckade integrationspolitiken/…/ Låt oss kämpa för ett nytt Sverige där mångkulturalism inte avspeglas i antalet extrema fundamentalistiska föreningar i förorter som sprider fascistiska religiösa värderingar och värnar om kvinnoförtryck. I stället är vi i yttersta behov av en integrationspolitik som gynnar barn och ungdomar med invandrarbakgrund och som får dem att växa upp som trygga och fria medborgare, bortom de kulturella och religiösa påtryckningarna!

Har någon tänkt på hur det känns om hela ens liv helt begränsas och kontrolleras av någon annan? Hur det känns om ens största kärlek dödförklaras för att man valt ”fel person”? Och hur det egentligen känns om man lever ett dubbelliv och pendlar mellan två olika skilda kulturer varje dag?

Jag vet hur det känns att vara fången i medeltidens mörker, jag var där en gång men lyckades bryta upp. Jag vet att det är nästintill omöjligt att ta sig ur denna hårda mur smärtfritt och inte alltid blir resultatet lyckat. Ett fåtal lyckas med det och går vidare, medan många andra faller mellan stolarna.

I samband med mina studier har jag fått kontakt med många ungdomar med invandrarbakgrund. En av de som jag har svårt att glömma är en väldigt vacker och intelligent tonårig flicka som flydde som barn med sin familj till Sverige från det brinnande Baghdad. Som svar på min fråga om hennes livsresa berättade hon: ”Jag var väldigt lycklig när jag mötte min första kärlek”, hennes ögon glittrade en aning när hon sa det.  Därefter försökte hon förgäves hålla tillbaka sina tårar när hon bedrövad fortsatte. ”Vi var så kära, men min religion stod i vägen”. Det gick inte, fortsatte flickan, ”jag är ju muslim och han är inte det, min mamma säger att det är ”haram” (vilket betyder tabu på arabiska).

Det intressanta i hennes sorgsna berättelse är beskrivningen av hur hennes släktingar (som har bott i generationer i Sverige) reagerade när de fick höra att hon hade kontakt med pojken. ”Varje gång jag sätter mig på tunnelbanan ser jag en av mina kusiner i samma vagn och när jag gick hem från skolan visste min mamma redan vilken kille jag hade pratat med på skolgården den dagen”. Den systematiska, ständiga kontrollen bidrog till att flickan sökte kontakt enbart med flickor för att undvika konflikterna, och därmed övergav hon sin haram kärlek för gott.

Jag ser hur den konservativa kollektiva kulturen förs vidare trots att man har bott i generationer i Sverige. I generationer konserveras hederskulturen och överförs. I generationer bor man i Sverige utan att kunna hantera övergången från sin kollektiva kultur till den svenska individuella kulturen. Detta sker på bekostnad av unga flickor som inte får rätt att göra fria val i sina egna liv.

Jag skriver som själv invandrarkvinna, som forskare på fältet, som lärare, som feministisk muslim och framförallt som en person vars avsikt är att rikta uppmärksamhet mot allvarliga problem som våra flickor med invandrarbakgrund plågas av i tysthet. Jag vill kasta ljus över de som lever i skuggan av samhället medan politikerna stolt talar om det mångkulturella Sverige. Våra flickor är fångna i en medeltida, kollektiv och stenhård kultur, medan våra politiker lyckönskar sig till den lyckade integrationspolitiken. Jag skriver idag med förhoppning om att väcka er medmänsklighet. Låt oss här och nu kämpa för ett nytt Sverige som ger unga kvinnor med invandrarbakgrund samma rättigheter som etniskt svenska kvinnor har! Befria våra flickor från det mörka fängelse där hela klanen är medaktörer i genomförandet av förtryck och underordning.Låt oss kämpa för ett nytt Sverige där mångkulturalism inte avspeglas i antalet extrema fundamentalistiska föreningar i förorter som sprider fascistiska religiösa värderingar och värnar om kvinnoförtryck. I stället är vi i yttersta behov av en integrationspolitik som gynnar barn och ungdomar med invandrarbakgrund och som får dem att växa upp som trygga och fria medborgare, bortom de kulturella och religiösa påtryckningarna.

Min intention är att synliggörandet av denna organiserade maktutövning som praktiseras gentemot flickor med invandrarbakgrund ska ge upphov till olika former av motstånd och därigenom generera en vilja att lyssna utifrån barnets perspektiv. Lyssna på våra flickors berättelser, på deras röster och synpunkter som är viktiga för att få reda på hur maktstrukturen kan utmanas, förhandlas och neutraliseras. Våga syna det privata kulturella rummet, låt inte missriktad politisk välmening i multikulturalismens namn fortsätta att förtrycka unga kvinnor!

  Jag tror på det goda som finns innerst inne hos alla människor. Det goda som avskyr alla former av omänskliga förtryck. Låt det goda förena oss i kampen för mänskliga rättigheter och därmed vidmakthålla barnets rätt i samhället.

http://www.newsmill.se/node/49856

Hanna Gadban