min goda vän 
HANNA GADBAN OM HUSBY

Husbyungdomars agerande är ett rop på hjälp, ett se - oss - innan - det - är- för- sent!.

Självfallet är vi många som är upprörda och känner frustration över Husbykravallerna. Självfallet är det inte acceptabelt att minoritetsungdomar agerar våldsamt, kastar stenar, slår sönder fönstren, bränner bilar, förstör sitt eget område och tror att de via våld måste förmedla sin protest. I ett öppet samhälle som är byggt på demokrati bör vi fördöma alla våldsformer, oavsett vem eller vilka som använder sig av dessa!.

Vi har hört politikernas kommentarer kring Husbyupploppet där de beskrivit ungdomarnas agerande som oacceptabelt och att våldet inte har plats i vårt demokratiska samhälle. Fina ord som känns otillräckliga och utan egentliga förslag på lösningar. Det räcker verkligen inte med att framträda i teve och kortfattat formulera sin oro medan problemen kvarstår! Det är inte heller relevant att politikerna försöker driva en politisk agenda av händelserna. Stefan Löfven talar till exempel om arbetslöshet, när problemet främst gäller skolungdomar som ännu inte passerat nitton års ålder. Vi måste ställa hårda krav på våra politiker! Vårt samhälle håller på att brytas ned, och våra ungdomar likaså!

Jag känner mig ambivalent i denna debatt. Trots att jag avfärdar de våldsamma och destruktiva handlingarna vill jag samtidigt försöka analysera den djupare anledningen till varför våra ungdomar med invandrarbakgrund agerar våldsamt mot polisen. Varför uttrycker de gång på gång att de hatar samhället, det samhället som då råkade befinna sig i och det enda samhälle som de egentligen tillhör? Jag har varnat för detta tidigare. Eftersom jag i min identitetsforskning studerat ungdomar med invandrarbakgrund vill jag påstå att just samhällsdebatten kring dessa ungdomar i allmänhet är ensidig och vanligen utgår från spontana reaktioner snarare än genomtänkta reflektioner. I de flesta fallen tycks man omedveten om vad dessa ungdomar bär för erfarenheter i sina ryggsäckar . Nadir Ahmadi beskriver ungdomar med invandrarbakgrund som en tickande bomb. Lyssnar vi på forskningen? Vad säger den oss? Har vi ett öppet debattklimat där vi diskuterar invandrarproblem utan att få en rasistisk stämpel av kulturrelativisterna?

Vi måste diskutera de viktiga aspekter som har en stor betydelse för ungdomarnas tillvaro, alltså skolan, familjen, samhället, stadsdelen och det sociala nätverket. Den diskussionen kan hjälpa oss att peka ut de bakomliggande orsakerna till att de flesta av dessa ungdomar, enligt samhällsdebatten, agerar aggressivt gentemot majoritetssamhället.

I skolan ställer vi alldeles för höga krav och har för många mål som dessa ungdomar inte kan klara att nå. Det är inte konstigt att de går ut skolan utan betyg när de saknar en vuxen förebild, någon som hjälper dem med läxorna och till en trygg skolgång. I samhället tvingas de att skapa ett dialektiskt förhållande mellan ”jag” och ”den andre”. Här sätts gränser och etiketter som talar om var man själv står i relation till den andre, på så sätt börjar ungdomarnas sociokulturella identitet utformas, en social - kulturell och etnisk identitet som står i kontrast till den svenska sociala och kulturella etniska identiteten. Detta bidrar till att de förnekar samhällets normer och ifrågasätter lagarnas legitimitet. De känner inte sig accepterade i samhället, och de klarar inte heller av att leva upp till skolans förväntningar, de saknar livschanser och kan därför inte utveckla sitt självförverkligande. Det är inte konstigt att de konstruerar en motidentitet! Problematiken uppstår även i ungdomarnas familjer, där det sker en maktförskjutning mellan invandrarungdomar och deras föräldrar, vilket skapar instabilitet inom familjedynamiken. På grund av språkbrist, arbetslöshet och utanförskap blir föräldrarna beroende av sina barn, som oftast får ta på sig familjeansvaret när det gäller kontakt med myndigheter.

Om vi betraktar Husbyhändelsen i ett ännu större perspektiv måste vi komma ihåg det faktum att islamisterna har börjat etablera sig i förorter genom att skapa autonoma enklaver som utgör ett     ytterligare hinder på vägen mot en riktig integration. Islamisternas mörka krafter, så som Alshabab, rekryterar yngre ungdomar som tappat tron på framtiden och då bildar de ett civilsamhälle som odlar grupphat riktad mot polisen, det svenska samhället och den svenska kulturen.

Det är inte acceptabelt att ungdomar med invandrarbakgrund vandaliserar området som de växt upp i som Husby, men samtidigt anser jag att deras destruktiva agerande bara är en förlängning av hur det ser ut i resten av samhället. Det är precis som Ebba Witt Brattström uttryckte för några år sedan, att dessa ungdomars agerande är ett rop på hjälp, ett ”Se – oss - innan- det - är- för- sent” riktat till dem som är ”utanför betongen”. Låt oss lyfta upp våra ungdomar ur utanförskapet, bort från ovisshet, marginalisering och inte minst från islamisternas mörka krafter. Låt oss börja här och nu innan det är för sent

http://www.newsmill.se/artikel/2013/05/22/husbyungdomars-agerande-r-ett-rop-p-hj-lp-ett-se-oss-innan-det-r-f-r-sent