human rights watch

fredag 24 maj 2013

När jag lämnade mitt land och flyttade till Sverige så gick jag igenom en fullständigt genomgripande livsprocess.

 Bahareh Anderssons
När jag lämnade mitt land och flyttade till Sverige så gick jag igenom en fullständigt genomgripande livsprocess.
 Förmågan att ta till mig de yttre sociala koderna var inte så svårt, jag har lärt mig att det är artigt att komma i tid, att man ska sitta en och en på bussen och att man får inte smaka på godiset i affären förrän man betalat.



. Men de djupare lagren i mitt liv , de som handlar om själva existensen, rätt eller fel, bra eller dåligt är betydligt svårare att förändra. Min kultur och min religion som jag arvde från mina föräldrar är en känsla av trygghet, stabilitet och sammanhang för mig. Att upprepa och hålla fast vid ritualer och Persiska ceremonier som jag har alltid gjort i mitt hemland ger mig en djup känsla av tillhörighet. Jag trodde alltid (speciellt som en aktivist i ett land som Iran )att mötet med det nya landet skulle innebära trygghet och en möjlighet att äntligen andas ut och börja om, men då började nästa svåra process. Att förstå det nya landets seder, traditioner, de sociala koder och skapa nyorientering. och detta var inte lätt oavsett hur duktigt jag var och kämpade för att bli en del av majoritetsamhället......

Att segregationen varit ett problem länge är ingen nyhet. Att folk med annan etnicitet blir särbehandlade i Sverige är det ingen tvekan om. Ett exempel som ligger mig nära är när min man och jag skulle söka lägenhet här i Malmö. Han sökte som Andersson med fast inkomst, jag sökte samma med Mohammadi i efternamn. Ni kan ju själv fundera ett par sekunder över utgången..........

Alldeles rätt! Mannen som heter Andersson fick ju napp på tre , fyra lägenheter omgående på bra adresser däremot jag kammade noll till och med på sämre adressen.

Det är ingen tvekan när vi kommer till jobbsökande så är det på ungefär samma sätt.

Kravallerna började redan för ett par år sedan i Rosengård för att sen ebba ut. Det märkliga är varför har, inte politikerna tagit tag i problemet ?! Jag undrar om man tänkte sig att det var bara några stökiga tonåringar som levde rövare ? Tänkte de så ser vi ju nu att de hade ordentligt fel. Vi har väl alla inte kunnat undgå det som händer i Stockholms trakten framför allt i Husby.

Nu kära politiker är det allvar, ungdomarna håller på att förstora samhällsstrukturen totalt.

Jag ber min gud att de ungdomarna sansar sig och förstår man vinner ingenting på att bränna ner skolor och allmänhetens egendom. Jag ber min Gud att föräldrarna tar sitt ansvar på ungdomarnas agerande på fullt allvar.....Tyvärr fortsätter ni så här så kommer ni att tappa allt......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar